Tiden går… Åren går… Våran tös har blåst ut ljusen på tårtan för fjärde gången under sitt liv. Öppnat paket för glatta livet och förnöjt lekt med ballongerna som blåsts upp till hennes ära… Själv skrivit under inbjudningskorten till det första barnkalaset där hon självständigt valt vilka vänner hon ville bjuda in. Planerat bakning, servettinköp och egna kalaskläder. Ja, som sagt… tiden går…
Grattis på födelsedagen våran stora älskling!
Precis så ja… Det slutar aldrig snöa. Det är små, små stunder av uppehåll innan det tar fart igen. Och det ÄR vackert. Men det är MYCKET! Jag har skottat händerna fulla av valkar och även om jag faktiskt gillar vintern skarpt, så är det aningen frustrerande att aldrig få vila från snöns tillhörande plikter…
I morse kantades de gotländska vägarna av avkörda bilar och jag gruvar mig lite för att stiga upp i ottan imorgon, just av den anledningen att lappvantarna yrde ner och blåsten redan hade börjat driva igen de stora vägarna när jag åkte hem från jobbet ikväll… Nå, bubblan är utrustad med nya vinterdäck, så det är bara att spotta i nävarna och ge sig ut… Skolskjutsarna är inställda, men vi tappra sjuksköterskor måste ju såklart ta oss fram för att utföra våra medborgerliga plikter! 
En sak är iallafall säker… och det är att vi får en lång vinter i år. Det verkar inte som om det blir barmark på ön på länge, med tanke på de gigantiska drivor som ska tinas upp till dess. Och så har jag precis garanterat fortsatt påklädning med varma kläder, mössor och vantar i och med min resebokning upp till norr. Måste bara uppdatera vintergarderoben med riktigt varma kläder, jag fick nyss rapport om -26 grader… Brrrr!!!!
Men som jag längtar! Som alltid!
Jag är uppvuxen på nordliga breddgrader. Van med kalla vintrar, knarr under skorna, skridskoåkning och pjäxor på fötterna. Jag måhända inte uppskattade allt detta under de yngre åren av mitt liv och ibland undslapp till och med ett smärre jubelrop när utegympan under skoltiden ställdes in med anledning köldgräns passerad…
Men faktum är att jag har så otroligt många glada minnen från friluftsdagar i Måttsund, kvällar på skridskobanan på Hertsön och gnistrande dagar på hästryggen… Och varje vinter längtar jag hem. Hem till mitt norrbotten… hem till trettio minusgrader som det går att klä sig emot, till skillnad från den råa, snöfattiga verklighet som söderlivet oftast innebär.
Jag vill att Ebba ska få leka i snömassor, rulla otaliga snögubbar, vispa fram mängder av snöänglar och åka skidor, skridskor och skoter tills kinderna bränner av frisk luft och kyla. Jag vill att hon ska få ta del av allt det fantastiska som en riktig vinter för med sig. Därför är jag så glad att till och med Gotland berikats med en hel del snö i år! Jag håller alla tummar och hoppas att den ligger kvar ända tills vi landar i mitt vinterland i slutet av mars…
Tills dess ska här åkas bob, pulka och stjärtlapp!
Sen startar vi skotrarna
Kram på er!
I dryga två månader har hela familjen varit hänvisade till endast bubblan i fordonsparken. Den har tjänat sitt syfte mer än väl och fått slita hårt tungt lastad och frekvent använd, utan protester eller missöden. Huruvida är det uppenbart att livet på landet inte rimmar väl med bara en bil i garaget. Vi bor efter vägen som kommunaltrafiken glömde och således är det en hel del pusslande bakom att vardagen har gått ihop sedan vår fina gula lämnade oss.
Igår åkte jag till storstan. Grävde fram de dolda fordonskunskaperna sedan gymnasietiden och köpte en bil. Ja, Klas var givetvis inblandad i förberedelserna, men lite mallig är jag över att ha axlat ansvaret, slängt mig med termer om kamremsbyte, serviceintervall, bränsleförbrukning, inspekterat och testat hästkrafter. Så jag parkerade nyss en riktigt fin bil nere på bildäck. Snart rullar vi av hemma på ön, Golfen och jag
Ps. Bild kommer senare. Ds.
